"Det elektroniska röstfenomenet, ERF/EVP har blivit allmänt känt genom den svenske konstnären Friedrich Jürgenson (död 1987). Fredagen den 12 juli 1959 ville han spela in bofinkens sång och använde sin bandspelare på vanligt sätt. Men då bandet spelades upp, hördes en främmande mansröst. Vid senare inspelningar hördes röster som talade till honom personligen. De identifierade sig som de döda. Jürgenson arbetade med inspelningar några år, blev övertygad om att rösterna inte var av jordiskt eller mänskligt ursprung och redovisade resultaten i boken Rösterna från rymden 1964.
Olika experter undersökte Jürgensons inspelningar och var närvarande vid nya försök. Meningarna om fenomenens ursprung förblev delade.
Från mitten av 1980-talet har det elektroniska röstfenomenet utvecklats på ett dramatiskt sätt. Några forskare, främst i Italien, Tyskland och Luxemburg, får inte endast in röster på band utan ocksa röster hörbara direkt i radio, telefon och TV - röster som de kan föra en dialog med. Det kommer också texter i dator och bilder i TV och dator. Sådana fenomen kallas instrumentell transkommunikation. ITK."
En bättre kortintroduktion till ERF och ITK än Nils-Olof Jacobssons artikel "Rösterna Från Rymden" i Sökaren nr 4 -95 (vaifrån texten ovan är citerad ? se länk till fullständig text) får man leta efter. Den lider dock av ett okritiskt perspektiv och skildrar uppgifterna från andra sidan som om de vore en bokstavlig beskrivning av evighetens flod.
Mina egna blygsamma försök inom fältet, samt de uppgifter som Prosopopeia bidragit med, ger en annan och betydligt mörkare bild av tillvaron bortom livet. Varje hugad transkommunikatör bör minnas att döden inte är någon garant för upplysning. Bland de många grupperingar av döda själar som genom elektronik kontaktat de levande finner vi inte bara den för Bardon ansvariga organisationen "Tidsström", utan även kaotiska och illasinnade varelser som "2109" och krafter som verkar inställda på att terminera alla försök till samtal mellan världarna. Vi kan inte utesluta att någon form av överrenskommelse, konflikt eller "kosmiskt filter" ligger bakom de ofta skönmålade och intetsägande meddelanden som dagligen kanaliseras genom planchetter och etermedia.
Länken mellan ERF och fysisk besatthet kan tyckas långsökt, men som jag visar i min artikel "Inducing Altered States...", finns anledning att tro att kombinationen "Binaural Beats" och ERF är synnerligen effektiv för att facilitera en andes resa mellan världarna. Efter att ha studerat den maskin (Lyra 3) som användes under Prosopopeias första Bardo anser jag min teori bevisad på ett mycket handgripligt sätt.
Ännu mer anmärkningsvärt är gästernas aktiva bruk av ERF för att kommunicera med jordbundna andeväsen. Instrumentet som brukades var Ingela Klingbohms egen TEAC A-3340. Dessvärre användes endast en bandspole á 45 minuter, som av nödvändighet raderades åtskilliga gånger. Utan inspelningarna kan vi bara lita till kärlens vittnesmål och de fragment från gruppens slutliga försök att kontakta Ingela Klingbohm som finns kvar på bandet. En transkription av dessa har ännu inte avslutats.
I korthet tycks transkommunikationen varit mest framgångsrik i omedelbar närhet till fysiska platser kopplade till ifrågavarande andars liv och öde. Som exempel kan nämnas de flertaliga samtalen med "Esau", som utgav sig för att vara båten Vattnadals förste ägare. I skutans omedelbara närhet var receptionen förstklassig, men försök att från annan plats kontakta den döde skepparen misslyckades helt. Även de inspelningar som gjordes på skogskyrkogården tycks antyda att de döda som inte banat sin väg till den andra sidan är bundna till skuggvärldar där deras handlindsfrihet är ytterst beskuren. Jürgenssen och Raudive benämner dessa spöklika platser som cavernes, [lat.grottor] och hävdar att de föds ur den döende själens ångest och trångsyn. Vad som framkommit under Prosopopeias första Bardo är att det finns en kommunikation och överlappning mellan grottorna. Konsekvensen av detta och kopplingen till de så kallade grå är ännu inte tillfredställande utredd.
Ljudklippen nedan kommer från en rad internationella experter på ERF och är av mycket olika kvalitet och karaktär, oftast beroende på olika inspelningsförhållanden på båda sidor livet. Av särskilt intresse är spåret "Fråga", taget från en längre session där den redan då riksbekante radiomannen Arne Weise försöker bevisa att Jürgenssens röster är en bluff. I stället får han ett skrämmande svar och lämnar stugan i Mölndal övertygad om att fenomenet är verkligt.
Olika experter undersökte Jürgensons inspelningar och var närvarande vid nya försök. Meningarna om fenomenens ursprung förblev delade.
Från mitten av 1980-talet har det elektroniska röstfenomenet utvecklats på ett dramatiskt sätt. Några forskare, främst i Italien, Tyskland och Luxemburg, får inte endast in röster på band utan ocksa röster hörbara direkt i radio, telefon och TV - röster som de kan föra en dialog med. Det kommer också texter i dator och bilder i TV och dator. Sådana fenomen kallas instrumentell transkommunikation. ITK."
En bättre kortintroduktion till ERF och ITK än Nils-Olof Jacobssons artikel "Rösterna Från Rymden" i Sökaren nr 4 -95 (vaifrån texten ovan är citerad ? se länk till fullständig text) får man leta efter. Den lider dock av ett okritiskt perspektiv och skildrar uppgifterna från andra sidan som om de vore en bokstavlig beskrivning av evighetens flod.
Mina egna blygsamma försök inom fältet, samt de uppgifter som Prosopopeia bidragit med, ger en annan och betydligt mörkare bild av tillvaron bortom livet. Varje hugad transkommunikatör bör minnas att döden inte är någon garant för upplysning. Bland de många grupperingar av döda själar som genom elektronik kontaktat de levande finner vi inte bara den för Bardon ansvariga organisationen "Tidsström", utan även kaotiska och illasinnade varelser som "2109" och krafter som verkar inställda på att terminera alla försök till samtal mellan världarna. Vi kan inte utesluta att någon form av överrenskommelse, konflikt eller "kosmiskt filter" ligger bakom de ofta skönmålade och intetsägande meddelanden som dagligen kanaliseras genom planchetter och etermedia.
Länken mellan ERF och fysisk besatthet kan tyckas långsökt, men som jag visar i min artikel "Inducing Altered States...", finns anledning att tro att kombinationen "Binaural Beats" och ERF är synnerligen effektiv för att facilitera en andes resa mellan världarna. Efter att ha studerat den maskin (Lyra 3) som användes under Prosopopeias första Bardo anser jag min teori bevisad på ett mycket handgripligt sätt.
Ännu mer anmärkningsvärt är gästernas aktiva bruk av ERF för att kommunicera med jordbundna andeväsen. Instrumentet som brukades var Ingela Klingbohms egen TEAC A-3340. Dessvärre användes endast en bandspole á 45 minuter, som av nödvändighet raderades åtskilliga gånger. Utan inspelningarna kan vi bara lita till kärlens vittnesmål och de fragment från gruppens slutliga försök att kontakta Ingela Klingbohm som finns kvar på bandet. En transkription av dessa har ännu inte avslutats.
I korthet tycks transkommunikationen varit mest framgångsrik i omedelbar närhet till fysiska platser kopplade till ifrågavarande andars liv och öde. Som exempel kan nämnas de flertaliga samtalen med "Esau", som utgav sig för att vara båten Vattnadals förste ägare. I skutans omedelbara närhet var receptionen förstklassig, men försök att från annan plats kontakta den döde skepparen misslyckades helt. Även de inspelningar som gjordes på skogskyrkogården tycks antyda att de döda som inte banat sin väg till den andra sidan är bundna till skuggvärldar där deras handlindsfrihet är ytterst beskuren. Jürgenssen och Raudive benämner dessa spöklika platser som cavernes, [lat.grottor] och hävdar att de föds ur den döende själens ångest och trångsyn. Vad som framkommit under Prosopopeias första Bardo är att det finns en kommunikation och överlappning mellan grottorna. Konsekvensen av detta och kopplingen till de så kallade grå är ännu inte tillfredställande utredd.
Ljudklippen nedan kommer från en rad internationella experter på ERF och är av mycket olika kvalitet och karaktär, oftast beroende på olika inspelningsförhållanden på båda sidor livet. Av särskilt intresse är spåret "Fråga", taget från en längre session där den redan då riksbekante radiomannen Arne Weise försöker bevisa att Jürgenssens röster är en bluff. I stället får han ett skrämmande svar och lämnar stugan i Mölndal övertygad om att fenomenet är verkligt.
