Under några sommardagar 2005 besöktes Stockholm av tolv mycket ovanliga gäster från andra sidan livet. Jag hade privilegiet att själv stå i kontakt med dem och vill med den här mesidan sprida kunskapen om en för de flesta helt okänd serie övernaturliga. Det här är ett försök att dokumentera och samla en stor mängd material med direkt anknytning till gästernas resa från dödens gränsland, genom Stockholms gator, mot konfronationen med sitt förflutna. Jag hoppas den skall vara en karta för andra som vill bli en del av bryggan mellan världarna.
Prosopopeia Bardo 1: "Där vi föll" var den första delen i en serie experimentella teknikförstärkta levande rollspel genomförda inom det europeiska forkningsprojektet IPerG. Prosopopeia blandar verklighet och fiktion för att skapa tänkvärda rollspelsupplevelser mitt i det vi kallar verkligheten. Genren är magisk realism och den viktigaste regeln är att spelarna måste låtsas tro på att det som sker är verklighet.
Bardo är det tibetanska ordet för perioden mellan en människas död och hennes reinkarnation i en ny fysisk kropp eller slutgiltiga utplåning - en tid av djupa själsliga prövningar och svåra val. Så valde en ande att kalla det som hände under några dagar i Juli, jag tror inte mänskligt språk äger en bättre beskrivning för det inträffade.
Det här vet jag med säkerhet: i samband med ett kontroversiellt forkningsprojekt som kallas Prosopopeia upplät en grupp försökspersoner sina kroppar som kärl åt en grupp mer eller mindre vänligt sinnade andevarelser. Dessa kanaliserades genom metoder baserade på Friedrich Jürgenssens radiokontakt med "andra sidan", rituell magisk besatthet, så kallade "rollspel" och hypnosteknologi med Binaural Beats. Andarna tycks ha varit ledsagade av någon form av progressiv övervärldslig organisation, troligen den legendariska "Tidsström" som upprepade gånger dyker upp i materialet. Föremålet för den andra sidans intresse tycks vara den avlidne Ingela Klingbohm och hennes till stor del bortgömda profetiska föfattargärning - texter som lägger fram ramverket för det som kom att bli Prosopopeia nästan fyrtio år senare.
Av allt att döma var de allra flesta av de tolv gästerna kopplade till Ingela och hennes närmaste vänkrets, ett båtburet hippiekollektiv som kallade sig "Vattnadal" efter J.R.R. Tolkiens "sista hemlika hus". Men några av andarna är av betydligt äldre årgång och tycks inblandade på grunder som ännu inte är helt utredda. Jag kommer att ha anledning att återvända till de enskilda andarnas identiteter och motivation i mina kommentarer till det föreliggande materialet.
Jag vill ogärna dra slutsatser åt läsaren utan lämnar i stället över bevismaterialet i sin helhet för allmänhetens begrundande, med mina kommentarer bifogade där jag anser det relevant för sammanhang och tydlighet. Jag har under det år som gått sedan Bardon ägde rum ägnat mig åt att sammanställa uppgifterna som presenteras här och vill tacka alla de som hjälpt mig i detta svåra arbete; inte minst försökspersonerna ? kärlen själva - som har gått med på mycket ingående intervjuer angående händelser de själva inte helt kan förklara och de många vittnen jag stundtals trängt mig på. Tack för ert tålamod! Jag vill även uppmärksamma mina kontakter bland forskarna på SICS för att de gjort hemligstämplade uppgifter tillgängliga och hoppas innerligt att denna publikation inte försvårar deras framtida arbete med projektet.
//Eskil Rutsh
Prosopopeia Bardo 1: "Där vi föll" var den första delen i en serie experimentella teknikförstärkta levande rollspel genomförda inom det europeiska forkningsprojektet IPerG. Prosopopeia blandar verklighet och fiktion för att skapa tänkvärda rollspelsupplevelser mitt i det vi kallar verkligheten. Genren är magisk realism och den viktigaste regeln är att spelarna måste låtsas tro på att det som sker är verklighet.
Bardo är det tibetanska ordet för perioden mellan en människas död och hennes reinkarnation i en ny fysisk kropp eller slutgiltiga utplåning - en tid av djupa själsliga prövningar och svåra val. Så valde en ande att kalla det som hände under några dagar i Juli, jag tror inte mänskligt språk äger en bättre beskrivning för det inträffade.
Det här vet jag med säkerhet: i samband med ett kontroversiellt forkningsprojekt som kallas Prosopopeia upplät en grupp försökspersoner sina kroppar som kärl åt en grupp mer eller mindre vänligt sinnade andevarelser. Dessa kanaliserades genom metoder baserade på Friedrich Jürgenssens radiokontakt med "andra sidan", rituell magisk besatthet, så kallade "rollspel" och hypnosteknologi med Binaural Beats. Andarna tycks ha varit ledsagade av någon form av progressiv övervärldslig organisation, troligen den legendariska "Tidsström" som upprepade gånger dyker upp i materialet. Föremålet för den andra sidans intresse tycks vara den avlidne Ingela Klingbohm och hennes till stor del bortgömda profetiska föfattargärning - texter som lägger fram ramverket för det som kom att bli Prosopopeia nästan fyrtio år senare.
Av allt att döma var de allra flesta av de tolv gästerna kopplade till Ingela och hennes närmaste vänkrets, ett båtburet hippiekollektiv som kallade sig "Vattnadal" efter J.R.R. Tolkiens "sista hemlika hus". Men några av andarna är av betydligt äldre årgång och tycks inblandade på grunder som ännu inte är helt utredda. Jag kommer att ha anledning att återvända till de enskilda andarnas identiteter och motivation i mina kommentarer till det föreliggande materialet.
Jag vill ogärna dra slutsatser åt läsaren utan lämnar i stället över bevismaterialet i sin helhet för allmänhetens begrundande, med mina kommentarer bifogade där jag anser det relevant för sammanhang och tydlighet. Jag har under det år som gått sedan Bardon ägde rum ägnat mig åt att sammanställa uppgifterna som presenteras här och vill tacka alla de som hjälpt mig i detta svåra arbete; inte minst försökspersonerna ? kärlen själva - som har gått med på mycket ingående intervjuer angående händelser de själva inte helt kan förklara och de många vittnen jag stundtals trängt mig på. Tack för ert tålamod! Jag vill även uppmärksamma mina kontakter bland forskarna på SICS för att de gjort hemligstämplade uppgifter tillgängliga och hoppas innerligt att denna publikation inte försvårar deras framtida arbete med projektet.
//Eskil Rutsh
