Bostadsrättsföreningen Axet tecknad av Kurt Sundén
Vi har redigerat materialet som ursprungligen kommer från flera olika medlemmar. Boken Stockholms gatunamn har också anlitats. Vi vill tacka alla som har bidragit och hoppas att skriften skall ge nöje och intressanta kunskaper åt all Brf. Axets medlemmar.
Anja Lyström och Kerstin Bergsvik
Bostadsrättsföreningen Axet bestod ursprungligen av sex fastigheter, i dag är de två Grindshage 1 och 2 sammanslagna till Grindshage 9. Axet 3 bebyggdes först (klart 1930) och sedan byggdes husen i turordningen Grindshage, Eriksdalsg 30-36 (klart år 1931), Rågen 3 (1932), samt Grindshage, Eriksdalsg 20-28 (1933). Efter ytterligare några år byggdes Rågen 2 (1937) och Axet 2 (1938).
Husen är alla ritade av Sven Wallander och listade som kulturhistoriskt värdefulla hus i Stadsmuseets byggnadsinventering.
Man bildade först en bostadsförening, som efter ett år blev bostadsrättsförening.
Fortfarande finns det några lägenheter i Axet 3 som ägs av HSB Stockholm och som hyrs ut som hyresrätter.
Flygbild
över Eriksdalsområdet från juni 1933. Klicka på
bilden för att se den i stort format (165 kb).
Eriksdal var en egendom som på 1820-talet ägdes av en man vid namn Erik Almgren. År 1859 omtalas "Fabrikören Erik Silfverlings tomter 12 o 16 Eriksdal kallade" i Stadsmätningsavdelningens (stadsingenjörskontorets) arkiv. Om Eriksdal är uppkallad efter någon av dessa Erikar eller en tidigare Erik är okänt. Däremot är namnet Eriksdalsgatan från 1885. Det gavs till en planerad gata som ungefär motsvarar dagens Allhelgonagatan. I samband med att man började bebygga Eriksdalslunden 1930, flyttade man över namnet till vår gata.
Namnet Grind finns belagt i Stockholms tänkebok redan 1487. Namnet dyker upp flera gånger. T.ex. år 1491 erkänner en man att han slagit ihjäl en annan "viid gryndh". 1552 anklagas en kvinna för "mykin trolldom" och blev förvisad' från staden: "och bödellen toogh henne och ledde henne vtur staden vtan om grind på Sudre malm". 1577 talas om att bygga ett tegelbruk vid Grind. Detta kommer till stånd' redan året därpå.
Södermalm var sedan gammalt betydelsefullt för stadens invånare. (Det vi kallar Gamla stan var ursprungligen själva staden.) Här fanns skog och ängar med god tillgång på bete för kreaturen, kor, hästar och svin. Ar 1648 talas det om kor och hästar i Grindz hagha, men redan 1646 nämns "stadzens hagha weedh Grindt" och 1674 "Grinsbrukz Hagen". På en gammal karta från 1733 ligger Grins Hage vid Årstaviken i det som idag motsvarar området Eriksdalsbadet - Eriksdalslunden.
Det smala näset som förband Södermalm med fastlandet i söder måste ha spärrats av med ett kreatursstängsel och eftersom huvudvägen söderut från staden måste passera detta, fanns det med all säkerhet en grind som har gett ortnamnet Grind.
I Fredmans epistel nr 53, Angående Slagsmålet nedanför Danto-Bommen skriver Bellman:
Rosenlund var namnet på en trädgård intill Tantolunden.
Krögaren hette f.ö. Eric Thurin och var trädgårdsmästare.
Vid Rosenlunds sjukhus låg en stor tobakslada som på 1800-talet användes till nödbostäder. Golvet i ladan var uppdelat i fyrkanter av några kvadratmeters storlek där de bostadsIösa fick inrätta sitt "hem". Ända till 1914 fanns det några kvarter med nödbostäder i området. Den sista "Negerbyn" brändes på 1930-talet.
Eftersom Södermalm ligger så högt, var väderkvarnar en vanlig syn. Häljan hette en av dem, uppkallad efter sin ägare Helge Helgeson (död 1672). Den stod uppe på Tjurberget. Helgalunden har alltså inget med helig att göra utan med en kvarnägare på 1600-talet. Och Tjurberget är ett minne från den tid då stadens borgare lät sin boskap beta på Södermalm.
Södersjukhuset ligger på Rackarberget. Rackaren var den som slaktade och flådde hästar. Han bodde ungefär där Eriksdalshallen ligger idag. Man tömde avträdeskärl via Grindshage och det fanns en pestkyrkogård i området. På 1890-talet nådde gasbelysningen ända till Skanstull.
Det första "spårekipaget", linje 3, kom 1905. Förutom den vanliga passagerartrafiken användes spårvagnarna även till andra uppgifter såsom transport av boskap till slakthuset och som begravningsfordon.
Där vi idag har en idrottsplats, fanns förr en bäckravin. När Eriksdalsområdet skulle bebyggas, jämnades marken till med tusentals ton sprängsten, som fraktades dit med häst och vagn. Man körde fram vagnen till kanten av gropen och tippade ner stenen. Ibland hände det olyckor vid hanteringen, även hästen och kusken kunde hamna i gropen. Området var problematiskt att fylla och bebygga p.g.a. den gamla backravinen och en underliggande lerkörtel. Staten upplät tomtmarken till ett billigt pris och husen kom att klassas som B-fastigheter.
Namnsättningen av gator har ofta väckt starka känslor. Då någon skall hedras med ett gatunamn krävs det för det första att personen i fråga är avliden och för det andra att han/ hon är förtjänt på något sätt.
Då bostadsområdet vid Eriksdal skulle namnsättas någon gång runt 1930, föreslog Namnberedningen att man skulle använda sig av namnkategorin "märkesmän inom den svenska arbetarrörelsen". Man hade plockat fram en del hårdingar som Mäster Palm och Fredrik Sterky (LO:s förste ordförande). Det visade sig emellertid att den politiska majoriteten definierade "förtjänt" på ett annat satt an Namnberedningen. Man hade även föreslagit "malmnamn", vilket dock ansågs för fint för området. Så istället blev det namn som Råggatan och Havregatan och annat som man plockade från gräsriket.
Eriksdalsområdet kom av samtiden att kallas for "Inmalningstvånget" efter ett aktuellt politisk beslut, som innebar att kvarnarna måste mala in en viss mängd sämre svenskt spannmål i mjölet.
Det var då det. Idag har "Inmalningstvånget" hög status och är rent av "kulturmärkt".
Onsdag morgon den 23 februari 1944 var varenda glasmästare i stan kallad till Söder. De flesta fönsterrutor i "Inmalningstvånget" hade exploderat i en tryckvåg kvällen innan.
Detsamma gällde "Sucken" där varenda "dora" hade gått sönder. "Sucken" avser Åhlens, som på den tiden hette Åhlen&Holm, förkortat Å&H, alltså Åhå = suck.
Det som orsakat tryckvågen var några bomber som ryska stridsflygplan hade tappat över Eriksdalslunden vid 9-tiden på kvällen. Stan hade änglavakt, för trots att det var i skiftet mellan sju- och niobio och det var rätt mycket folk i rörelse, blev bara två personer skadade.
Sverige protesterade och Sovjet bad om ursäkt för felnavigeringen men det skulle visa sig att "felnavigeringen" var mer omfattande än så. Även regementet i Strängnäs fick ta emot ett bombanfall.
Bakom kulisserna utspelades sig ett annat drama. En sovjetisk spion, Sidorenko, dömd till livstid, satt i ett svenskt fängelse. Sovjet hade under hösten försökt förmå de svenska myndigheterna att släppa Sidorenko, men Sverige vägrade. Molotov, Sovjets utrikesminister, blev rasande.
Tre dagar efter bombfällningen släpptes Sidorenko och flögs till London.
