Utdrag ur verkligheten för en vanlig Janson-familj i en vanlig Stockholmsförort en alldeles vanlig onsdag augusti 2000

Kia satt djupt koncentrerad vid sin dator. Hon grubblade över hur hon skulle kunna formulera sin grupps forskningsfokus så kort och snärtigt att Ericssons forskningschef, Bernt Ericsson, och de andra i SITIs styrelse skulle orka lyssna och förstå vad hon menade. Hon sneglade ned på klockan ibland som närmade sig 17.30. Snart måste hon byta om och kasta sig på cykeln för att hinna cykla hem på 40 minuter innan Sverker skulle till sin kör. Det värkte i magen, typiskt att det ska behöva göra så ont när man menstruerar tänkte hon.

Så ringde det på mobilen. Hon såg på displayen att det var Carita, Axels dagmamma som ringde. Vad nu? hann hon tänka, innan Carita hann förklara att ingen hämtat Axel ännu. Kia blev alldeles kallsvettig. Sverker hade ju ringt helt snabbt redan kl. 15.30 för att kolla att hon inte ville följa honom hem i bilen. Samtalet hade varit extremt kort och förvirrat eftersom Sverker fick besök på sitt rum just när han ringde upp och Kia var djupt försjunken i sitt dokument. Kia avbröt snabbt samtalet med Carita och sa att hon skulle försöka ringa Sverker genast för att se vad som hade hänt. Hade han krockat med bilen på E4? Trafiken är så tät och så hetsig att tanken flera gånger korsat hennes huvud redan tidigare.

Sverker svarade genast på sin jobbtelefon. Kia blev nu alldeles förvirrad: "Vad gör du där? Ingen har hämtat Axel och Carita skulle ju på utvecklingssamtal för sin dotter?". Sverker blev minst lika förvånad: "Men du skulle ju hämta?". Sakta klarnade det för Kia. De hade ju bestämt att hon skulle åka tidigt med sin cykel eftersom hon hade fått jobba länge dagen innan med några utvärderingar av artiklar till konferensen NordiCHI. Himmel! "Vi måste packa ihop genast och åka med bilen". Kia ringde tillbaka till Carita: "Vi kommer! Genast! Vi har missförstått varandra. Förlåt, förlåt". Alltså 1 1/2 timme försenad till dagmamman och dessutom just den dagen då hon bett att vi måste komma före kl. 16.15 eftersom hon skulle på skolsamtal för sin dotter.

Kia kastade ned dator och sladdar i portföljen. Störtade genom korridoren med magen värkande värre än någonsin. Träningsvärken efter ridningen gjorde varje steg smärtsamt. Samtidigt var hon så lättad att Sverker faktiskt inte kört ihjäl sig. Sverker blev synnerligen nöjd med att hon varit orolig: "Du hade ju kunnat öppna en flaska champagne" var hans torra kommenter till henne och Joakim som han satt och jobbade med.

Kia och Sverker fördelade snabbt skuldbördan mellan sig medan de åkte hissen ned till bilen, kastade in sina portföljer och körde iväg. Det var faktiskt mest Kias fel. Mest. Vilket obehag att utsatta sin dagmamma för detta!

Trafiken på gatan utanför var intensiv. Kista stadsdel har bestämt sig för att gräva upp alla vägarna och ordna provisoriska broar över stora hål i gatan. Med ett nödrop undvek Sverker att köra in i en bil som obetänksamt körde rakt ut i gatan upp på en sådan bro framför dem. Mannen i bilen lyckades göra en gest som kunde tolkas som "ursäkta" vilket föranledde Kia att spekulera en stund över vilka gester som faktiskt fungerar som urskuldanden? Ytterligt få.

Tät, tät, tät trafik mötte dem på E4:an. De körde snabbt mellan filerna. Kia mådde mer och mer illa. Kanske de måste stanna så hon kunde få spy? funderande hon. Nej, nej, starkare än så var hon nog. Snart var de framme i Upplands Väsby på Rosenhillsvägen, där Kia kastade sig ur bilen. Hon möttes av en glad Axel som kastade pappersflygplan omkring sig. Glad och solig. Men med en stor blöt fläck mellan benen - kiss igen. En road dagmamma tar emot alla ursäkterna om förseningen. Puh! En sådan tur att Carita är en sådan glad och sund människa.

Axel kvittrade glatt hela vägen i bilen hem. I skolan visste han inte riktigt vad de hade gjort och egentligen var det väl samma sak som han hade gjort igår och kunde de inte försöka komma ihåg vad han hade sagt igår? Måste han verkligen säga det en gång till? Sverker och Kia ödmjukade sig och förklarade att de var så gamla och glömde så lätt och kunde han inte förklara igen vad han egentligen fick göra i skolan. Nåja, han kunde ju berätta att de hade böcker som de tittat i. Men annars hade han inte gjort något. Kia förhörde honom nu kring huruvida han hade fått följa med Carita på det där skolsamtalet? Jo, han hade varit med. Jo, han hade varit i samma rum som de hade haft sitt möte. Jo, det hade varit en fröken där. Men hon hade varit så ohyfsad - ??! Jo, först hade hon tvingat Carita att skriva på det ena papperet efter det andra och sedan hade de pratat om att det inte längre var som förut i skolan och att skolan var sämre och ... Berättelsen blev mer och mer förvirrad och Sverker mumlade "...små grytor.... öron...".

Väl hemma klev Kia in i köket och började fundera över vad som kunde tillagas MYCKET snabbt med tanke på att Sverker skulle vara på kören ganska snart. Hon skickar upp Axel att ta av byxorna och hoppa in i duschen. Det ringer på hennes mobil. Det är en kollega i Göteborg som vill ha den där presentationen som hon i princip var färdig med när hon störtade hem från jobbet. Kan hon möjligen skicka den via emejl hemifrån till honom så att han tidigt imorgon bitti kan titta på den? Kia svarar glatt att det ska väl gå fint, hon ska skicka filen om en timme eller så hemifrån. Samtidigt vankar hon fram och tillbaka i köket och plockar fram stekpanna och tallrikar.

En process i henne bakhuvud handlar om Adam och hans kvällsplaner. Just nu är han hos kompisen Samuel, men hade han inte sagt något om att han förväntades titta på en fotbollsmatch ikväll? Kia kollade snabbt på almanackan. Där stod det mycket riktigt "Adam, fotbollskläder, Vilunda". Kryptiskt men begripligt. Han ska ha sin träningsjacka på och titta på en match på Vilunda-vallen. Men det står ingen tid i almanackan? Hon ringer Samuel och Samuels mamma berättade att Adam redan hade stuckit hemåt eftersom han skulle åka och titta på en fotbollsmatch ikväll. Samuel och Samuels pappa hade redan gett sig av till Vilunda-vallen där matchen skulle gå av stapeln.

Aha, tänkte Kia. Det måste vara bråttom. Hon kastade lite gammal kokt spagetti i stekpannan tillsammans med ett par ägg och några strimmor kassler. Några djupfrysta ärtor hamnade i micron i ilfart. Köksbordet var belamrat med familjens alla morgontidningar och böcker - dessa röjde hon snabbt ned i soffan så hon kunde duka. Sverker irrade omkring för att tvätta svetten från armhålorna och byta skjorta och ta Axel ur duschen. Allt blev precis klart när Adam kom innanför dörren kl. 18.15 och deklarerade att han skulle titta på fotbollsmatch kl. 18.30. Alla hans lagkamrater skulle samlas då. Och dessutom var han vrålhungrig.

Alla kastade i sig maten samtidigt som de diskuterade var matchen egentligen skulle vara, och huruvida det var vuxna eller barn som skulle spela. Var det inte damfotboll? Nehej, det var BSKs herrlag i division 4 som skulle möta ett division 1 lag. Underligt? Nåja, i alla fall, hur skulle Adam ta sig dit? Och vem skulle hämta honom? Adam hävdade genast att mamma Kia absolut måste följa med och gå på match och att hon måste ta med sin plånbok så att hon kunde betala inträdet. Kia protesterade: "Jag kan inte! Jag har ont i magen". Sverker flinade glatt och sa att han ju inte kunde med tanke på sin kör, och det kunde väl vara kul för mamma Kia och Axel att titta på match. Axel protesterar genast vilt och inskjuter att han minsann mycket hellre spelar match än tittar på en. Slutligen övertalades Adam att faktiskt gå själv, tillsammans med lagkompisarna, *om* de fortfarande stod kvar utanför ingången när de väl kommer dit.

Kia och Adam springer därför ut till bilen. Kias steg var underligt cowboylika av hästridningen. Klockan 18.27 sitter de i bilen. Full fart mot Väsby centrum. 18.31 hoppar Adam ut ur bilen och turligt nog står laget tillsammans med tränarna där. Det är fullt med folk och feststämning i luften. Kia tänker att det är ändå ganska kul det här med fotboll. Det blir en slags folkfest. Tur bara att hon själv slipper delta.

Adam slappnar av och tycker att det är ok att Kia inte följer med på matchen när han ser alla sina kompisar och tränarna. Kia förhör sig noga med tränaren Susanne om Adam behöver pengar och när det hela ska sluta. Kl. 21 ska det vara färdigt och Adam får gå gratis. Men det finns grill och godis till försäljning. Kia kallar till sig Adam och ger honom 30 kronor och förmanar honom att möta henne på parkeringen kl. 21 och att inte gå någon annanstans. Hon hinner inte riktigt reflektera över huruvida 30 kronor är för mycket eller för lite för en 11-åring på fotbollsmatch. För mycket tänker hon i bilen senare.

Kia hoppar in i bilen igen och kör snabbt hem för att Axel inte ska behöva vara ensam när Sverker ska cykla till kören. Väl hemma frågar Sverker hur det gick och Kia svarar att hon ska hämta Adam kl . 21. "Hoppsan", säger Sverker, "jag lovade just Eva i kören när hon ringde att hon kunde få åka med mig, men då kan jag ju inte ta bilen eftersom du behöver den redan kl. 21". Kia tycker att det här får ju Sverker hitta på någon lösning på. Hon tuggar i sig lite mer spagetti som vid det här laget hunnit bli kall. Sverker föreslår att Kia ska skjutsa honom och Eva till kören. Så har hon ju bilen och kan hämta Adam utanför fotbollsplanen.

Axel leker utanför med en kompis, Oscar. Så Kia och Sverker säger lite glättigt att "mamma ska bara skjutsa pappa till kören. Hon kommer strax. Här får ni varsin glass" och så störtar de iväg och lämnar huset olåst och barnen lekande utanför. De kör snabbt hem till Eva som står ute på gatan. Hennes familj har precis kommit och hennes lilla bebis gråter när han ser att hon genast ska åka iväg. De har haft en kväll som liknade Kias och Sverker. Kia kör snabbt därifrån så att det inte ska bli alltför tårdrypande.

Kia dumpar av Sverker och Eva och kör hem igen. Väl hemma skickar hon hem Oscar som inte är riktigt klar över när han skulle varit hemma - sju kanske? Hon äter upp den sista spagettin - definitivt kall vid det här laget. Sedan lugnar hon ned sig genom att städa i köket, plocka ur diskmaskinen, kasta bort de sista 10 ärtorna som ingen velat ha, och plocka ur tvättmaskinen. Hon lägger på den nytvättade köksmattan och hoppas att Sverker inte ska märka att hon kört den i tvättmaskinen igen. Han menar att det är så mycket ludd på den att den kleggar igen tvättmaskinens filter. Men Kia tänker att hon i alla fall måste tvätta den ibland och att hon snart ska rensa filtret i tvättmaskinen.

Så går hon upp och sätter på datorn och skickar iväg presentationen till killen i Göteborg.

Sedan skriver hon ett brev till sin familj för att visa dem hur brusande, roligt, och kaotiskt livet är när det är som bäst. Axel ropar med jämna mellanrum för att kolla att hon verkligen är hemma eftersom han är rädd för att vara ensam. Sedan är klockan 20.20. Puh - en sådan tur. Då kan hon gå på toa innan hon ska hämta Adam vid fotbollen!

 

BACK to Kristina Höök's home page