Lägg till din egen kommentar genom att klicka här

(Kommentarer före den 4:e December är baserade på en preliminär version av krönikan. Mina repliker till dessa är skrivna den 4:e.)

Mycket intressant krönika. Denna debatt behövs verkligen i Sverige.

Du nuddar också vid en angränsande intressant sak: de sk låglöneländerna kommer starkt på mjukvarusidan. Där finns oanad talang som går att köpa billigt. Varför köpa en superhacker i väst för 6000kr/tim (eller en vanlig för 600) när det det går att köpa en i öst för mindre än en tiondel? Kommer välbetalda programmerare i väst att sluta existera? Det spelar ju ingen roll var i världen programmerarna sitter.

(PSM: i första hand tror jag detta kommer att påverka snitthackers, inte toppförmågorna. Detta händer redan, då flera multinationella företag typ CitiBank har egna utvecklingsbolag i Indien, Egypten, Israel, osv där ingenjörskostnaden är betydligt lägre en USA, Tyskland, Schweiz, eller Sverige. Men detta är begränsat till uppdragsprogramering, inte skapandet av företag som Adobe, Novell, Microsoft osv. I flera asiatiska länder och ex-sovjetiska länder finns en florerande svartabörsmarknad som hindrar lokala förmågor att tjäna pengar. Vidare finns faktorer som individ-kontra-konsensus mentalitet som gör det svårt för riktigt duktiga programmerar att växa fram i länder som exempelvis Japan. Och kanske Sverige med, för den delen.)

Det skulle vara på sin plats med en kommentar om LAS. Om ett kunskapsintensivt företag måste dra ned personalen och tillämpar LAS är sannolikheten mycket stor att den väsentliga kunskapen försvinner. Lägg därtill fackens rätt till veto mot entreprenad. I den mån vi har kunskapsföretag i Sverige är det till trots av våra arbetsmarknadslagar och fackföreningar.

(PSM: jag håller med om att LAS och fackföreningar kan i flera situationer menligt påverka kunskapsföretag just som du beskriver. Trotts min personligt låga toleranströskel för dylik lagstiftning har jag svårt att se hur de skulle påverka just nyföretagandet menligt. En faktor skulle möjligtvis vara att fackföreningar bidragit till en låg och jämn lönenivå.)

Att ge lönearbetande programmerare kraftigt differentierade löner låter sig som du påpekar inte göras. Ett viktigt skäl tar du själv upp, chefer saknar ofta kompetens att bedöma prestationens värde för företaget även om detta ivrigt förnekas av de berörda cheferna.

Som motivering för felbehandling av medarbetare i lönehänseende används ofta argument om "dåligt fungerande personkemi" o.d. Tyvärr följer företagsstrukturerna oftast taylorismens ideal. Medarbetare skall vara utbytbara, prestationerna mätbara i "objektiva" termer, chefshierarkier skall respekteras, begreppet projekt är heligt, medan individuell kreativitet uppfattas som ett hot mot den sociala stabiliteten i gruppen. En kreativ individ kommer ofta med idéer som bryter mot de rådande föreställningarna i gruppen.

Skillnaden i kultur mellan USA å den ena sidan och Europa och Japan å den andra (grovt talat) är att det i grupporienterade samhällen är förknippat med stora sociala risker att starta eget, och inte bara ekonomiska. Domen över en företagare som inte lyckas leverera vad han/hon lovar är betydligt hårdare än mot en lönearbetare.

Dock tror jag att det enda sättet för kreativa individer att komma förbi denna "medelmåttornas och grupptänkandets tyranni" är att bilda företag och bevisa sin unika kompetens genom att sälja sina resultat till de företag som behöver den.

(PSM: håller helt med. Dock vad gäller det sista, så tror jag lönenivån, utöver att vara en uppmuntran till nya initiativ, är en konkret väg att uppnå frihet att starta eget. Jag har förtydligat denna koppling i den reviderade versionen av krönikan.)

Ditt resonemang är intressant men vilka belägg kan du ge för att du endast kan locka fram den starka kreativiteten genom att ge stora belöningar? Hur många tusen i timmen får Stallman för arbetet med Gnu-projektet? Om jag är rätt underrättad jobbar han gratis. Linus Torvalds? Marc Andreesen skrev Mosaic för en NCSA till rimligen låga pekuniära belöningar.

Sedan är det annan sak att om uppfinnaren inte belönas när en produkt blir framgångsrik så blir han förbannad. Jag skulle också vara sur över att få 500 spänn och en klapp på axeln för att jag gjort HotJava.

Ni som jobbar på SICS hackar väl på rätt bra emellanåt utan att bli speciellt rika?

Alla de ungdomar som väljer att studera till frisörer, skådespelare och journalister gör det trots att alla vet att det är en väldigt dåligt lönande bana för de flesta. Människor idag vill förverkliga sig själva. Trots allt vad som sägs om låga löner så är i princip inga civilingenjörer arbetslösa och de kan lätt komma upp i 20 tusen per månad. Jfr med sjuksköterskor eller skogsarbetare. Om alla människor vore Homo Economicus skulle världen se annorlunda ut.

(PSM: Det är inte nödvändigtvis så att kreativiteten lockas fram av stora belöningar. Jag är övertygad om att det hjälper, men det är inte det viktigaste. Viktigare är (a) det är orättvist att de inte får en värdig del av deras produktion, (b) attityden "en manmånad är en manmånad" leder till felaktig fördelning av arbetsuppgifter i projekt, (c) de bästa programmerarna sätts inte på de viktigaste uppgifterna, (d) duktiga tekniker tillåts aldrig bli oberoende av deras primära arbetsgivare, storföretagen.

Att jämföra med sjuksköterskor eller skogsarbetare är lite väl retoriskt, men dessväre vanligt. Om sjuksköterska "A" är 100 ggr mer produktiv en sjuksköterska "B" tycker jag att hon skall ha en mycket, mycket högre lön. Och om du tror att 20 tusen per månad är en hög lön för civilingenjörer så har du bott i Sverige för länge.)

Att synen på individen är ett hinder för att skaka fram PROGRAMMERARE är väl klart. Där är vi överens. En annan faktor är att synen på mjukvaruprodukter i Sverige är att man skall köpa dem från USA. Varken köpa svenskt eller producera svenskt verkar vara inställningen.

Jag har inte riktigt samma syn på det här med "synen på individen". Anledningen (tror jag) till att vi inte får PROGRAMMERARE (d.v.s. i alla fall inte kända sådana) är att vi i Sverige har blivit uppfostrade i kollektivistisk anda, d.v.s. se till att alla har det bra och ingen höjer sig över de andra (för mycket). Om jag skall göra någon extraordinär insats så är det för att förbättra samhället och inte för att tjäna klöver.

Din tes om att det är företagens lönepolitik det är fel på håller jag bara delvis med om. Visst, det är störande att i det flesta företag går den enda befodringsgången via chefsstegen. Briljanta tekninker och programmerare borde ges möjlighet att förbli vid sin läst men ändå tjäna multum kosing. Men det finns ingen automatik här. Ökade löner för av företaget utvalda personer leder inte till ökat antal briljanta personer. Det beror helt och hållet dels på möjligheten för briljanta personer att förverkliga sina ideer och kriterierna för hur och när man belönar genierna. Jag antar att man i USA (på vissa företag och ibland beroende på chefens nyck) dels ges bättre möjlighet att "springa sitt eget lopp" och dels premieras duktigt om man "sprang rätt". Inte alltid dock, så vitt jag vet finns det ett flertal exempel på driftiga personer som "byter företag" då de inte är nöjda. Och "sprang man fel" så kanske man helt enkelt var utan jobb. Jag tror att många stordåd har utförts av driftiga (och förbannade) personer som fått kicken i USA.

En annan stor skillnad är att man anses vara häftig om man försökt satsa på något udda och vildsint i USA. I Sverige är vildsinta ideer bara en förevändning för omgivningen att ignorera en. Tok! Inte kan man göra så heller. Ta jobb på kockums i stället och svarva järnstänger. Det är ett hederligt och tryggt jobb det!

För övrig anser jag att din text är lite splittrad. Jag är inte helt säker på vad du försöker säga. Skall man ha hög lön för att man är geni eller för att man är nyttig för företaget. Skall man presumptivt få lönen innan man har varit nyttig? Skall man premieras i förhållande till företagets eventuella vinst? Vilken är din modell?

Du har av någon anledning siktat in dig på programmerare. Briljanta sådan borde få rejäla löner. Tja, med samma argument kan man motivera höga löner för andra produktiva arbetare. En superduktig malmletare som hittar regelbundet guldådror värda 1.000.000.000.000 SEK borde väl få en svindlande hög lön. Eller hur? Det får inte malmletaren om han är anställd. Det är väl fel. Tyvärr så tror jag att din ide om att belöna dem som är "anledningen" till att företaget gör vinster endast kommer att ytterligare gynna chefskategorin. Det är ju de som styr och ställer och har ansvar för företagets framtid, eller hur .... ?

(PSM: jag siktade in mig på programmerare eftersom tidningen heter "Datateknik" och inte "Till Skogs Med En Såg". Men visst skall en superduktig malmletare ha en svindlande hög lön. Och precis som du säger används argumentet alltför ofta för att premiera cheferna med just den motiveringen du citerar, men felanvändning av ett argument är knappast ett motargument.)

Jag tror att skälet till att det är möjligt att vara så mycket bättre än någon annan är att superprogrammeraren använder en hävstång och att han vet exakt var under stenen han ska sätta den. Dvs han behärskar verktygen extremt bra samtidigt som han äger en extrem teknisk insikt.

Men sedan kan man ju också fundera över om dessa egenskaper räcker för att skapa egna företag. En parallell: Jag minns många genier från min tid på Teknisk Fysik/KTH. Men de har ju inte startat några företag och jag hävdar bestämt att det i de allra flesta fall inte beror på att de inte har fått ihop ett kapital. De är helt enkelt fel människotyper. Det är inte teoretiska genier som bygger nya företag. Till det krävs en inre drivkraft som inte följer av att man är "smart". Kanske är det så att det är fel typer som blir tekniker i Sverige?

(PSM: det är sant att det krävs andra faktorer, och jag inleder också med att understrycka att jag avgränsar mig till en faktor. Jag håller helt med om att teoretiska genier inte är några enterprenörer i allmänhet.)