Peter S. Magnusson
Människans fantasier kring konstgjord intelligens har ofta temat av att tappa kontrollen. I filmen och boken "2001-A Space Odyssey" dödar datorn HAL alla utom en i besättningen i ett anfall av någon slags neuros. Enligt boken började HAL fungera i januari 1997. Vi ligger något efter schemat som Arthur C. Clarke och Stanley Kubrick tänkte sig på 1960-talet. Men 30 år är en lång tid, och på den tiden verkade artificiell intelligens bara vara en fråga om råprestanda.
Forskningen inom artificiell intelligens (AI) var överdrivet optimistisk i början. Delvis var det en effekt av att forskningsanslag underligt nog ofta kräver en förutsägelse om resultat med tillhörande tidpunkt. Men mer intressant var okunskapen: en intelligent dator visade sig vara mycket svår att bygga.
Idag håller forskarna betydligt lägre profil. Forskning inom neurala nätverk, stokastiska algoritmer och liknande har som ambition att angripa problem som är svårhanterliga med traditionella programmeringsmetoder. Även om man tror sig kunna imitera mänsklig intelligens så småningom (vilket långt ifrån alla tror), så utlovas inga milstolpar.
Att hjärnan skulle gå att både kopiera och överträffa på några decennier kan i efterhand betraktas som något naivt. Naturen har kämpat länge för att få till en mänsklig hjärna. Som organ är den mycket energikrävande-en fjärdedel av allt blod går till hjärnan, trots att den endast står för två procent av kroppsvikten. Och den är egentligen för stor för kvinnans bäcken. 350 kubikcentimeter (cm3) får plats att passera, trots att naturen pressat marginalen till den grad att barnsäng var kvinnans vanligaste dödsorsak före den moderna medicinska tekniken.
Skulle vi följa andra primaters tillväxtmönster skulle en vuxen människa få 700 cm3 hjärna. Men för 2 miljoner år sedan började tillväxttakten efter födsel att öka, via 900 cm3 för 1,6 miljoner år sedan till 1400 cm3 idag. Den stora hjärnan har lett till att havandeskap och spädbarn är ovanligt energikrävande, samt att en nyfödd människa är fullständigt hjälplös en lång tid efter födseln. (Intressant nog verkar Bibelns skapelseberättelse innehålla denna insikt, att kvinnan valde att ge mänskligheten vishet och därmed dömdes till smärtsam barnafödsel.)
Men vad är intelligens? Författare som Douglas Hofstadter och Tor Nörretranders har populariserat mycket av den kunskap som trots allt har ackumulerats. Sunt förnuft, kreativitet, logiskt tänkande, minne, social mognad är alla komponenter i den mänskliga intelligensen. Upptäckande av mönster, en mycket stor kunskapsdatabas, och simulering av möjliga handlingsalternativ tillhör tankeprocessen. Flera oberoende "moduler" i hjärnan skapar en illusion av samstämmighet.
Som helhet betraktad är mänsklig intelligens det mest komplexa system vi känner till i naturen. Trots detta hör jag till skaran som är övertygad om att maskiner en dag kan överträffa vår intelligens. Som Freud påpekade bär flera mänskliga framsteg i kunskap en prägel av detronisering. Precis som barnet mognar från att uppfatta sig själv som världens centrum, har mänskligheten mognat. Varken vår art, planet, sol, eller galax är särdeles unika. Varför skulle vårt intellekt bestå som unikum, eller vara skyddat från kopiering?
Så vitt vi förstått är processerna i hjärnan i grunden mekaniska, om ack så komplexa. George Boole, Alan Turing och andra teoretiska giganter bakom datorrevolutionen drog slutsatsen att intelligens låter sig förklaras, och kan därmed imiteras eller förbättras. Om vi kommer att tillåta det är en annan sak.
Tidpunkten är svår att precisera. Möjligtvis har vi hårdvaran idag men definitivt inte mjukvaran. Kanske blir Internet den första intelligenta datorn? Att köra neurala nätverk eller dylikt på 100 miljoner sammankopplade datorer vore intressant. Och möjligtvis kommer vi att kunna kopiera och överträffa vår egen intelligens utan att för den skull någonsin förstå den.
Men vi behöver inte sätta ribban så högt. Det finns fantastiska delmål att uppnå. Som MITs Nicholas Negroponte har sagt så är dagens datorer dummare än pissoarer -- de har inte ens koll på när användaren har lämnat rummet.
Min förhoppning är att när en maskin blir övermänskligt intelligent så kommer den att bete sig som datorn i en charmig B-film vars titel jag glömt. När finansiärerna bad datorn om en beskrivning på exakt var de bästa oljefyndigheterna i världens hav fanns, så funderade den länge och väl. Till slut svarade den: "Varför vill ni veta det?"
Datorn hade räknat ut att fossila bränslen var en dålig idé.
Fram tills dess blir jag imponerad om min dator märker att jag lämnat rummet.
Peter S. Magnusson