"I'm sorry, Dave, I'm afraid I can't do that."
Människans fantasier kring konstgjord intelligens har ofta temat av att tappa kontrollen. I filmen och boken "2001-A Space Odyssey" så dödar datorn HAL alla utom en i besättningen i ett anfall av någon slags neuros. Enligt boken började HAL fungera i januari 1997. Vi ligger något efter schemat som Arthur C. Clarke och Stanley Kubrick hade tänkt sig på 60-talet. Men 30 år är en lång tid, och på 60-talet verkade artificiell intelligens bara vara en fråga om råprestanda.
Trots förseningen kvarstår, naturligt nog, fascinationen kring "intelligens". Intelligenta agenter, neurala nätverk, schackdatorer, debatten om genetisk betingning är alla populära ämnen. Och så förstås ett nytt millenium med all spekulation kring vad det för med sig.
Forskningen inom artificiell intelligens (AI) var överdrivet optimistisk i början. Delvis var det en effekt av att forskningsanslag underligt nog ofta kräver en förutsägelse om resultat med tillhörande tidpunkt. Men mer intressant var okunskapen: en intelligent dator visade sig vara mycket svår att bygga. Idag håller forskarna betydligt lägre profil. Forskning inom neurala nätverk, stokastiska algoritmer osv har som ambition att kunna angripa problem som är svårhanterliga med traditionella programmeringsmetoder. Även om man tror sig kunna imitera mänsklig intelligens så småningom (vilket långt ifrån alla tror), så utlovas inga milstolpar.
Att hjärnan skulle gå att både kopiera och överträffa på några decennier kan i efterhand betraktas som något naivt. Naturen har kämpat länge för att få till en mänsklig hjärna. Som organ är den mycket energikrävande-en fjärdedel av allt blod går till hjärnan, trots att den endast står för 2% av kroppsvikten. Och den är egentligen för stor för kvinnans bäcken. 350 kubikcentimeter (cc) får plats att passera, trots att naturen pressat marginalen till den grad att före modern medicinsk teknik var barnsäng kvinnans vanligaste dödsorsak. Skulle vi följa andra primaters tillväxtmönster skulle en vuxen människa få 700cc hjärna. Men för 2 miljoner år sedan började tillväxttakten efter födsel att öka, via 900cc för 1.6 miljoner år sedan till 1400cc idag. Den stora hjärnan har lett till att havandeskap och spädbarn är ovanligt energikrävande, samt att en nyfödd människa är fullständigt hjälplös en lång tid efter födseln. Dvs människan måste utöver en effektiv insamling av föda även ha en stabil social miljö.
(Intressant nog verkar Bibelns skapelseberättelse innehålla denna insikt, nämligen att kvinnan valde att ge mänskligheten vishet och blev därmed dömd till smärtsam barnafödsel.)
Men vad är intelligens? Författare som Douglas Hofstadter och Tor Nörretranders har populariserat mycket av den kunskap som trots allt har ackumulerats. Sunt förnuft, kreativitet, logiskt tänkande, minne, social mognad, osv är alla komponenter hos vår intelligens. Upptäckande av mönster, en mycket stor kunskapsdatabas, och simulering av möjliga handlingsalternativ tillhör tankeprocessen. Flera oberoende "moduler" i hjärnan skapar en illusion av samstämighet. Som helhet betraktad är vår intelligens det mest komplexa system som vi känner till i naturen.
Trots detta tillhör jag skaran som är övertygad om att maskiner en dag kan överträffa vår intelligens. Som Freud påpekade bär flera mänskliga framsteg i kunskap en prägel av detronisering. Precis som barnet mognar från att uppfatta sig själv som världens centrum, har mänskligheten mognat. Varken vår art, planet, sol, eller galax är särdeles unika. Varför skulle vårt intellekt bestå som unikum, eller vara beskyddat från kopiering? Så vitt vi förstått är processerna i hjärnan i grunden mekaniska, om ack så komplexa. George Boole, Allan Turing, och andra teoretiska giganter bakom datorrevolutionen drog slutsatsen att intelligens låter sig förklaras, och kan därmed imiteras eller förbättras.
Om vi kommer att tillåta det är en annan sak.
Tidpunkten är svår att precisera. Möjligtvis har vi hårdvaran idag men definitivt inte mjukvaran. Kanske blir Internet den första intelligenta datorn? Att köra neurala nätverka eller dylikt på 100 miljoner sammankopplade datorer vore intressant. Och möjligtvis kommer vi att kunna kopiera och överträffa vår egen intelligens utan att för den skull någonsin förstå den.
Men vi behöver inte ställa ribban så högt. Det finns fantastiska delmål för en dator att uppnå innan den behöver överträffa oss. Som Negroponte har sagt, så är dagens datorer dummare än pissoarer-de har inte ens koll på när användaren har lämnat rummet. Vi får vänja oss vid att minsta förbättring lär benämnas "intelligent".
Själv är min förhoppning att när en maskin blir övermänskligt intelligent så kommer den att bete sig som datorn i en charmig B-film vars titel jag glömt. När finansiärerna bad datorn om en beskrivning på exakt var de bästa oljefyndigheterna i världens hav fanns, så funderade den länge och väl. Till slut svarade den: "Varför vill ni veta det?"
Datorn hade räknat ut att fossila bränslen var en dålig idé.
Fram till dess blir jag imponerad om min dator märker att
jag lämnat rummet.
Peter S. Magnusson är forskare vid Computer and Network Architectures labbet vid SICS. Skicka gärna kommentarer till "psm@sics.se". Tidigare krönikor finns på "http://www.sics.se/~psm/datateknik.html".