Peter S. Magnusson [Web pekare och referenser till krönikan] --- [Läsarnas åsikter] --- [Tillbaks till krönikor]
Datateknik Augusti 1997
Jag fortsätter vara barnsligt fascinerad av nätets utveckling. När jag reste i USA i somras hade jag en betydande nytta av nätet. Det är förstås ingen större nyhet vid det här laget att man kan hitta addresser, boka resor, leta hotell och så vidare på Internet. Men det är ändå en speciell känsla att både boka och betala sin hyrbil på www.hertz.com, och sedan bara plocka upp nycklarna på flygplatsen (nåja, nästan).
Visserligen har inte www.amazon.com helt tagit över mina bokinköp (jag trivs med att gå i bokaffärer), men det räcker kanske för dess grundare om snittkonsumenten köper några procent av sina böcker hos dem?
Det är inte ovanligt att man via nätet kan köpa produkter i USA snabbare och billigare än hos lokala svenska leverantörer. Vilket får mig att undra: varför inte tvärtom? En av fördelarna med Internet är just att geografin inte spelar någon större roll. Det är säkert flera av er som hört talas om bokhandeln amazon.com (den heter faktiskt just så) men hur många kan säga var den ligger? Om den finns i Irland, Frankrike eller USA spelar inte mig någon roll, jag är ute efter låga priser och bra service. Varför finns inte flera svenska Internetbutiker som attraherar amerikanare?
En av anledningarna är vår syn på betalningar. Det är ett återkommande frågetecken varför man i Sverige inte kan ta betalt lika smidigt på en webbsida som man kan i USA. Intressant nog finns det ingen bra anledning. Men låt mig förtydliga det påståendet något.
Betalningssystemet i Sverige sköts i huvudsak enligt praxis. Dess utformning är en konsekvens av kultur och historik, snarare än ett av folkvalda beslutat regelverk (dvs lag). I denna historik ligger bland annat en tradition av fysisk underskrift samt legitimering vid en finansiell transaktion. Denna tradition har överförts till kreditkortsanvändningen, och avspeglas i de avtal som lokala partners till VISA, Mastercard osv tecknar med återförsäljare. Det vill säga: det går inte att få ett avtal med en svensk bank om att "cleara" kreditkortstransaktioner utan underskrift av den enkla anledningen att banken inte vill, inte för att lagen hindrar det.
Det finns självklart en juridisk förhistoria. Så kräver exempelvis en check eller en växel en underskrift. Ett allmänt missförstånd är att det finns motsvarande lagtext som hindrar enklare användning av kreditkort. Men så är inte fallet, det står tydligt i FNs "Convention on International Sale of Goods", i artikel 11, att bevisning om ett avtal inte behöver vara skriftlig. (Gäller som svensk lag sedan 1 januari 1989.)
I USA är saker och ting enklare. Där krävs varken legitimering eller underskrift för att använda kreditkort. Anledningen lär knappast vara att allmänheten är ärligare. Man är helt enkelt villig att acceptera större svinn. Kunderna är vana vid att ibland bli feldebiterade, men de rycker på axlarna eftersom det är kreditkortsföretagets problem.
Svenska banker hänvisar till att deras kunder inte skulle acceptera dylika underligheter. Säkerligen sant, men argumentet är något cirkulärt: det är naturligtvis de svenska bankernas hantering av sådana ärenden som i längden avgör kundernas acceptans.
Kontentan är att vi i Sverige har haft ett banksystem som på flera områden varit internationellt föredömligt. En säkrare kreditkortshantering kan vara struligare för konsumenten men ger en lägre totalkostad i systemet. Dessvärre har en sidoeffekt varit att man inte kunnat snabbt introducera betalsystem på Internet. Man utvecklar säker Internethandel enligt SET-standarden, naturligtvis, men den kommer tidigast igång 1998.
I mellantiden har vi tappat mark, och fortsätter tappa mark, i etablerandet av en framtida exportmarknad -- förutom att vi drabbas av en fartbegränsning på diverse nationella produktivitetshöjande initiativ. Jänkarna får uppemot 4--5 års försprång, vilket i Internetsammanhang är avsevärt.
Vilket osökt leder oss till vad Orientexpressen har med saken att göra. Agatha Christies förslag till ett perfekt mord var att alla som hade anledning att hata offret tillsammans dödade honom, med ett knivstick vardera. Inget knivstick i sig var dödande, och därmed kunde ingen enskild utpekas, men summan fick avsedd effekt.
Liksom många andra har jag filosoferat över varför Sverige har svårt att få fram high-tech tillväxtföretag. Orientexpressen-teorin är att det inte finns en enskild anledning, utan flera samverkande. En av dessa är idag svårigheten att köpa svenska produkter över nätet.
Om man var vitsig skulle man kunna säga att svensk IT-strategi går som på räls...
Peter S. Magnusson
[Web pekare och referenser till krönikan] --- [Läsarnas åsikter] --- [Tillbaks till krönikor]