Peter
S. Magnusson
Datateknik, November 1997
Ni kanske märkte att Dow Jones föll 554 punkter häromveckan? Den gråa måndagen kanske den kommer att kallas. Ingen katastrof, det var endast det tolfte största fallet i Dow Jones historia, men ett 7-procentigt fall är ändå ett 7-procentigt fall.
Nervositeten var stor inför tisdagen. Ett antal TV-bolag sände live från NYSE (New York Stock Exchange) på Wall Street. Unga välklädda män med viss desperation i blicken nagelfor datorskärmen och förberedde sig för att köpa eller sälja med sekundsnabba beslut.
Fast den här gången satt inte de unga männen på Wall Street. Och de var förresten inte nödvändigtvis unga, eller män, eller ens välklädda. De satt på vanliga jobb runt om i världen och knappade in lämpliga URL:er för att bevaka börskurserna, med 15-20 minuters fördröjning eller till och med i realtid. När köptillfällen gavs knappade de in order och följde utfallet, inom minuter.
Börsyran häromveckan signalerade nämligen Internethandelns genombrott på den finansiella marknaden. Mellan 1 och 2 miljoner Internetanvändare har depåer som de når via Internet. Över 100 miljarder dollar förvaltas av dessa privata investerare, och köptrycket som de har makt över ledde till att marknaden vände på tisdagen. Dow Jones gick upp 4,7 procent den dagen, den största endagsökningen på 10 år. 1,2 miljarder aktier bytte händer på NYSE.
Trafiken fördubblades mot både handelsplatser och informationsservrar. E*Trades chef Christos Cotsakos sa i CNN att han nästan kände sig lite skamsen att de tjänade så bra på yran, de hade 45 000 transaktioner på en dag.
För några år sedan fanns det endast en handfull online traders, alltså Internetuppkopplade kommissionärer. USA domineras av e.Schwab med 700 000 investerare, nästan hälften av den totala marknaden. Bland andra aktörer har E*Trade haft stor synlighet, efter mycket påkostade annonskampanjer. Även i Sverige finns ett flertal aktörer, som SE-Banken och NordNet.
Det som utmärkt aktieproffsen tidigare har varit två saker: tillgång till information och tillgång till direkt inmatning av order, att kunna köpa eller sälja med kort framförhållning. Amatörerna har inte riktigt samma verktyg ännu, men nästan.
Informationstillgången är omfattande. Quote.com erbjuder marknadsdata live, fast då kostar det en slant (80 dollar i månaden). Svenska kurser i realtid kan man också få om man betalar en slant. En rad sajter erbjuder nyheter, företagsanalyser, historiska marknadsdata och javaapplets som bevakar aktieportföljen.
Investerare hade visserligen problem med responstiden under den grå måndagen, men att nå en Internetuppkopplad server var betydligt enklare än att nå sin personlige kontakt. Och trycket leder till nya beslut om kraftigt utökad kapacitet.
Och utvecklingen är bra. Marknader blir mer stabila med fler aktörer. Ett motexempel som nämnts i efterdebatten var oljekrisen på 70-talet. Spotmarknaden dominerades av ett fåtal tunga aktörer, med kraftiga prissvängningar som följd.
Argumentet för ett fortsatt högt aktieindex på Wall Street är tvåfaldigt: västvärlden badar i pengar och USAs ekonomi fortsätter att vara urstark. Med "badar i pengar" menar jag att det samlade sparandet i västvärlden, och det är enorma summor, måste ta vägen någonstans.
Trenden är att individer litar mindre på diverse politiska experiment inom pensionssystem, äldreomsorg och så vidare och i en ökande grad drar slutsatsen att ensam är stark. "Gärna en medalj, men först en rejäl aktieportfölj" kanske vore dagens devis. Aktier är den historiskt sett bästa placeringen, med 9-11 procent årlig realavkastning på lång sikt.
Mot detta talar att i vart fall USAs aktieindex är snudd på oanständigt höga. Proportionen mellan totala vinster och totala börsvärdet är mycket högt. Ett antal andra mått pekar i en liknande riktning. Men detta är inget nytt, kraschvarningar har ekat i bortåt två år vid det här laget. Och detta verkar vara den huvudsakliga anledningen bakom oro bland proffsen, vilket ledde till den gråa måndagen. Man befarade att småspararna skulle fly börsen i drivor så fort index började sjunka. Det blev som sagt motsatt effekt.
Med lite tillspetsning kan man säga att Internet hjälpte världen ur aktiekrisen -- den här gången. Det kanske inte fungerar igen. Det enda som verkar säkert är att allt mer av vårt öde avgörs i cyberrymden.
Peter S. Magnusson